Jag erkänner direkt, inför dig som kan ha invändningar. Jag erkänner att jag inte kartlagt all världens politiker för att försöka bekräfta min tes.
Den bygger på ett mönster jag tycker mig uppfatta. Avvikande exempel går säkert att rota fram.
Tesen lyder ungefär: Det verkar vara vänster att bry sig om klimatet.

USA:s president Trump tror inte att människan ligger bakom jordens uppvärmning. Han öppnar kolgruvor och drar oljeledningar. Han tror inte ens på den rapport om klimatförändringar hans egna myndigheter tagit fram.
Brasiliens nye president Bolsonaro vill minska skyddet för Amazonas, världens största regnskog, och bygga en motorväg genom de mest orörda delarna. En yta stor som Frankrike hotas av sågarna.

Bägge presidenterna är höger och bägge presidenternas agendor kommer att öka klimatförändringarna.
Deras politiska motståndare åt vänster strävar åt andra hållet. Hillary Clinton ville fortsätta att genomföra Obamas åtgärder för klimatet. Bolsonaros motståndarkandidat Haddad i Arbetarpartiet varnar för att den nye presidenten är början till slutet för Amazonas.

Nu i december röstades Moderaternas och Kristdemokraternas budget igenom, med hjälp av Sverigedemokraterna. Där har man, rapporterar SVT Nyheter, sparat 2,1 miljarder på klimat- och miljöområdet. Bland annat tas flygskatten tas bort och koldioxidskatten sänks.
Partierna i vänsterblocket gick i taket. Även centern muttrade lite.

Så här långt kan den här krönikan tyckas vara propaganda med budskapet att den som bryr sig om klimatet bör rösta vänster.
Det är inte avsikten. Avsikten är att lufta den märkliga frågan: Är det verkligen vänster att bry sig om klimatet?
Hur kan högerpolitiker frivilligt släppa ifrån sig ett så viktigt ämne? Det är ju som att börja med att ge bort sina vassaste trumf till motspelaren inför ett parti kort. Har man påsar på sina huvuden? Ser man inte vad som händer?

Det borde vara öppet mål för alla politiker med lite bollsinne att köra följande budskap i en valrörelse:
“Vill du att det ska finnas en dräglig värld för dig, dina barn och barnbarn? Rösta på oss, vi ger järnet för att stoppa klimatförändringarna!”
Hur kan något vara viktigare liksom?
Men klimatfrågor, det verkar vara vänster, så det tar högerpolitiker inte i. Eller är det något jag inte fattar här?

Samma mönster anar jag även på en nivå där så kallat vanligt folk rör sig, det vill säga i kommentarsfält på sociala media. När jag läst inlägg om den unga klimathjälten Greta Thunberg, så har de ofta kommenterats med kraftord av typen “vänsterflum” och till och med “feministflum”.
Jag fattar inte och hamnar, som i ett slags återvändsgränd, återigen i frågan “Är det vänster att bry sig om klimatet?”.

Det borde kännas hopplöst för människor med politiskt konservativa åsikter, människor som ändå uppfattar att vi står med minst ena benet utanför kanten av en fruktansvärd nedförsbacke. Jag skrev inte stup.
Skulle de inte kunna kavla upp ärmarna för klimatet för att det vore “vänster”?

Några gör det trots allt, så tydligen är detta inte en naturlag. Anders Wijkman, moderat som blev kristdemokrat, har länge kämpat hårt för miljö och klimat.
Jag läste nyligen också i Dagens Nyheter (9/12-18) att moderaternas miljö- och jordbrukspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard faktiskt säger att klimatfrågan “är en av vår tids största ödesfrågor och att det är otroligt ont om tid”.
Vad de orden nu är värda, med en sådan budget.